---

5 dagar

---

Idag har jag hemstudiedag så jag är hemma hela dagen fast med skoljobb som ska bli klart... Mamma kommer hem från jobbet runt halv ett, så då drar vi till stallet och jag tar och fotar lite eftersom den efterlängtande snön har kommit ♥ Nu får jag ta och plugga stenhårt så jag är fri resten av dagen!

fint osv

Sofie slänger upp stalldörren och andas in den välkända doften, häst och läder.

-Hallå alla underbara varelser! säger hon och tänder lampan och går längst ner till höger där hennes egna D-ponnykorsning Generalen står i en box. Valacken gnäggar högt och ser glatt på Sofie. Hon öppnar boxdörren och leder ut Genne på stallgången och tar fram den stora ryktlådan. Sofie borstar noga valacken som numera skiner och sadlar och tränsar, snabbt men ändå noga och slänger på ett par benskydd på frambenen. -Idag rider vi ut va lilla gubben? säger Sofie och pussar Genne på mulen. Hon leder ut hästen och sitter smidigt upp och rider iväg in på en skogsstig. Det är fortfarande tidig morgon och daggen ligger kvar på gräset. Sofie ser något slingra runt längst stigen men hon bryr sig inte så mycket. Ekipaget skrittar lätt fram på stigen och kommer snart fram till ett litet skogsbryn där stigen delar sig i många mindre stigar, en mot sjön, en mot stan, en mot stallet igen och en ut mot en stor åker. Sofie funderar lite och väljer till sist åkerstigen, hon smackar på Genne som snabbt övergår till en lugn trav. Eter cirka 10 minuter breder sig en stor åker framför dom och Genne vinklar fram öronen och steppar på stället. -ja ja gubben, du ska få galoppera! skrattar Sofie och skänklar på valacken som hoppar fram i en lugn galopp runt omkring åkern och länger sakta på steget, ekipaget verkligen flyger fram. -Det märks att du har fullblod i dig! flinar Sofie och klappar Genne på halsen och drar lite i tyglarna och valacken saktar lugnt ner och glider ner i trav. När de fortsätter hem rider de in på en annan stig, med naturhinder. Sofie skänklar på Genne i galopp och de flyger över det första hindret, en tjock stock, nästa hinder, en nerfallen gran, Genne hoppar smidigt över och frustar. Hindret efter det, ett brett vattenfyllt dike, inga problem enligt Sofie, men Genne har andra planer. Han tvärstannar precis innan hindret, men sedan hoppar han över ändå, han landar i diket och tack vare ojämn mark snubblar Genne och ramlar omkull riktigt hårt. Sofie flyger av och slår i ett träd och blir medvetslös, men Genne klarar sig utan skador men blir skärrad och galopperar snabbt iväg från diket mot stallet igen med stigbyglarna fladdrandes och tyglarna som hänger över halsen. Genne blir tvungen att hoppa några hinder och vid sista hoppet ramlar tyglarna över huvudet och trasslar in sig i valackens högra framben och hästen går omkull ännu en gång, denna gång kommer han inte upp och hand högra framben ligger i en konstig vinkel. Plötsligt vaknar Sofie och blir orolig så hon inte längre ser Genne, hon springer fram längst stigen och hittar honom tillslut. Valacken ser ut att ha gett upp, han bara ligger på marken och flåsar. Sofie blir djupt chockad och springer tillbaka till stallet och hämtar Katta som äger stallet. När de kommer dit ger Katta Generalen en snabb blick och ringer först veterinären men informerar Sofie att Generalen troligen inte klarar sig. Sofie sjunker ihop bredvid sin älskade häst och gråter i hans man medan veterinären kommer och känner på Gennes ben och skakar på huvudet. -Jag har svårt att tro att han överlever, Jag blir nog tvungen att avliva honom på plats, Tyvärr..

Sofie skriker och springer ifrån veterinären, Katta och sin älskade Generalen. Hon springer hem och stänger in sig på sitt rum och slänger sig på sängen, men ridstövlar, stallkläderna och hjälmen och gråter, bara gråter tills det inte finns några tårar kvar längre. Telefonen ringer och Sofie svarar med darrig röst

-h-hallå?

-Det är Katta, svarar rösten in telefonen.

-Du måste komma till stallet genast, det är en order.

-Vad ska jag dit och göra när jag ändå är hästlös!? Ropar Sofie in i telefonen.

-Vem sa att du är hästlös? svarar Katta och lägger på. Sofie skyndar sig ut och springer mot stallet igen i hopp om att Generalen fortfarande lever. Katta möter henne på stallplanen och spänner ögonen i Sofie. -Generalen kan överleva med din hjälp, men det är krävande.. säger Katta snabbt.

-Jag gör vad som helst, bara Genne får leva! svarar Sofie och släpper ut ännu en tår.

-Följ med mig till djurkliniken så får du mer information där.

Sofie nickar och går emot Kattas bil och sätter sig i passagerarsätet och de rullar iväg mot kliniken, där möts de av en veterinär som följer dem bort till en stor sjukbox där Genne står med hängande huvud och gipsat framben.

-Han hade en  liten spricka i ett av de mindre benen i benet så de lyckades gipsa honom. förklarade veterinären. Sofie nickade gick in och kramade Genne hårt, när de väl varit så nära att mista varandra förstod Sofie hur mycket Genne egentligen betyder för henne, ALDRIG att det ska skiljas åt!

Sofie slänger upp stalldörren och andas in den välkända doften, häst och läder.

-Hallå alla underbara varelser! säger hon och tänder lampan och går längst ner till höger där hennes egna D-ponnykorsning Generalen står i en box. Valacken gnäggar högt och ser glatt på Sofie. Hon öppnar boxdörren och leder ut Genne på stallgången och tar fram den stora ryktlådan. Sofie borstar noga valacken som numera skiner och sadlar och tränsar, snabbt men ändå noga och slänger på ett par benskydd på frambenen. -Idag rider vi ut va lilla gubben? säger Sofie och pussar Genne på mulen. Hon leder ut hästen och sitter smidigt upp och rider iväg in på en skogsstig. Det är fortfarande tidig morgon och daggen ligger kvar på gräset. Sofie ser något slingra runt längst stigen men hon bryr sig inte så mycket. Ekipaget skrittar lätt fram på stigen och kommer snart fram till ett litet skogsbryn där stigen delar sig i många mindre stigar, en mot sjön, en mot stan, en mot stallet igen och en ut mot en stor åker. Sofie funderar lite och väljer till sist åkerstigen, hon smackar på Genne som snabbt övergår till en lugn trav. Eter cirka 10 minuter breder sig en stor åker framför dom och Genne vinklar fram öronen och steppar på stället. -ja ja gubben, du ska få galoppera! skrattar Sofie och skänklar på valacken som hoppar fram i en lugn galopp runt omkring åkern och länger sakta på steget, ekipaget verkligen flyger fram. -Det märks att du har fullblod i dig! flinar Sofie och klappar Genne på halsen och drar lite i tyglarna och valacken saktar lugnt ner och glider ner i trav. När de fortsätter hem rider de in på en annan stig, med naturhinder. Sofie skänklar på Genne i galopp och de flyger över det första hindret, en tjock stock, nästa hinder, en nerfallen gran, Genne hoppar smidigt över och frustar. Hindret efter det, ett brett vattenfyllt dike, inga problem enligt Sofie, men Genne har andra planer. Han tvärstannar precis innan hindret, men sedan hoppar han över ändå, han landar i diket och tack vare ojämn mark snubblar Genne och ramlar omkull riktigt hårt. Sofie flyger av och slår i ett träd och blir medvetslös, men Genne klarar sig utan skador men blir skärrad och galopperar snabbt iväg från diket mot stallet igen med stigbyglarna fladdrandes och tyglarna som hänger över halsen. Genne blir tvungen att hoppa några hinder och vid sista hoppet ramlar tyglarna över huvudet och trasslar in sig i valackens högra framben och hästen går omkull ännu en gång, denna gång kommer han inte upp och hand högra framben ligger i en konstig vinkel. Plötsligt vaknar Sofie och blir orolig så hon inte längre ser Genne, hon springer fram längst stigen och hittar honom tillslut. Valacken ser ut att ha gett upp, han bara ligger på marken och flåsar. Sofie blir djupt chockad och springer tillbaka till stallet och hämtar Katta som äger stallet. När de kommer dit ger Katta Generalen en snabb blick och ringer först veterinären men informerar Sofie att Generalen troligen inte klarar sig. Sofie sjunker ihop bredvid sin älskade häst och gråter i hans man medan veterinären kommer och känner på Gennes ben och skakar på huvudet. -Jag har svårt att tro att han överlever, Jag blir nog tvungen att avliva honom på plats, Tyvärr..

Sofie skriker och springer ifrån veterinären, Katta och sin älskade Generalen. Hon springer hem och stänger in sig på sitt rum och slänger sig på sängen, men ridstövlar, stallkläderna och hjälmen och gråter, bara gråter tills det inte finns några tårar kvar längre. Telefonen ringer och Sofie svarar med darrig röst

-h-hallå?

-Det är Katta, svarar rösten in telefonen.

-Du måste komma till stallet genast, det är en order.

-Vad ska jag dit och göra när jag ändå är hästlös!? Ropar Sofie in i telefonen.

-Vem sa att du är hästlös? svarar Katta och lägger på. Sofie skyndar sig ut och springer mot stallet igen i hopp om att Generalen fortfarande lever. Katta möter henne på stallplanen och spänner ögonen i Sofie. -Generalen kan överleva med din hjälp, men det är krävande.. säger Katta snabbt.

-Jag gör vad som helst, bara Genne får leva! svarar Sofie och släpper ut ännu en tår.

-Följ med mig till djurkliniken så får du mer information där.

Sofie nickar och går emot Kattas bil och sätter sig i passagerarsätet och de rullar iväg mot kliniken, där möts de av en veterinär som följer dem bort till en stor sjukbox där Genne står med hängande huvud och gipsat framben.

-Han hade en  liten spricka i ett av de mindre benen i benet så de lyckades gipsa honom. förklarade veterinären. Sofie nickade gick in och kramade Genne hårt, när de väl varit så nära att mista varandra förstod Sofie hur mycket Genne egentligen betyder för henne, ALDRIG att det ska skiljas åt!

---

När jag kom hem var det första jag gjorde var att hoppa in i duschen, sen packade jag till Sthlm imorgon! Så överdrivet taggad! Åker buss dit, med trådlöst internet, så ni får update ;) Åker förmodligen samma buss som en kille i min klass, ännu mer tagg c: Nu sitter jag på min mjuka lilla säng och uppdaterar bloggen, vilket liv man har... Nyss ringde coola Alma och pratade Sthlm och hur vi gör när vi är där och så, taggad till 825620572950720 % Nu sover jag som en stock, bussen går från Jarse klockan 07.15, YAYYY!!!

merhrhrhhrhrhrhr......

Nu är det eran tur att berätta vad ni vill se här i bloggen! Det underlättar mycket för oss om ni säger vad ni vill ha, så vi inte behöver sitta och lägga ner tid på inlägg som ni inte uppskattar... Skriv en kommentar så försöker vi fixa det!

ehehehehe, busigt...

---

Ikväll ska jag och en kompis på bio, Breaking Dawn part 1! :D En sak som ni förmodligen inte vet är att jag är rätt så stort Twilight-fan, har sett alla filmerna flera gånger och älskar dom! Dock är jag inte som flera andra tonårstjejer som älskar Edward, blesch! Jacob ska det vara.... (a) Ska fixa några tidinställda inlägg medan jag är borta!

Fodra och vattna mig väl  

Var vänlig mot mig

Ryck ej i tygeln eller tömmen

Slå mig ej om jag inte förtjänar det

Ge mig ej för tung last

Sko mig väl

Skydda mig om sommaren mot solhettan

Skydda mig om vintern mot kalla betsel

 Och lägg täcket på min rygg

Smek mig någon gång

Jag bär dig, jag drar dig, 

jag lever endast för dig

Du vet att jag ej kan tala om min nöd, men

Gud skall belöna dig

Till sist, då mina krafter tagit slut, tag mitt liv

på minst plågsamma sätt

Hah säger jag bara, hah! Hur kan du ens tro att jag glömt fina Stelke, tänker på han varje dag och vill verkligen träffa honom igen ;) Bara för att jag är snäll kan jag dra hela Stelke-historien igen!

---

Det är sjukt hur mycket en häst kan betyda för en, speciellt när det inte är ens egna.

I somras, när vi skulle ta hem Eddi över sommarlovet behövde vi ju en hästkompis till honom, helst en väldigt trygg och snäll häst jag kunde greja med och Eddi kunde ta sig lugnt med. En dag när vi var i stallet sa Michaela att vi kunde låna hennes ena islandshäst, jag blev sjukt glad eftersom jag sett att dom är sjukt fina båda två! Så blev det, vi åkte till Michaela utanför Bjuråker, ca 1 h med Annelis transport. När vi väl var där gick vi in i Michaelas stall och möttes av tre hästar, två islandshästar och ett varmblod, och så fick vi reda på att det var just Stelkur vi skulle låna. Om jag ska vara ärlig så blev jag lite smått besviken, mest eftersom Måne är riktigt  fin, fast j ä v l a r vad jag fick äta upp vad jag tänkte! Aja, vi lastade liten söt eksemhäst i transporten med alla hans saker och rullade iväg, hem till mig för att släppa ut hästarna i sommarhagen.

Efter endast några dagar insåg jag hur sjukt underbar denna lilla plutt är, och tänkte varje dag jag såg honom
*fan vad fin, bäst & underbar han är!*

Under hela sommaren hade vi skitkul tillsammans, och jag trivdes verkligen med honom, allra roligast blev det när min russinsyster kom hit en vecka från stockholm, fifan vilka minnen! <3

När vi lastade in honom i transporten, för att låta han åka tillbaka till Michaela, var jag nerstämd, och ville egentligen inte följa med eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle reagera när vi åkte därifrån, men tom transport och bästa Stelke stod kvar i hagen.

Vem är då den där varelsen johanna?

En enhörningsgalen random sak... Eller något liknande i alla fall.

Jag heter då Johanna, är född 990122 på bollnäs sjukhus, jag bodde som bebis i Bondarv, Järvsö till jag var ca. 1 år då vi flyttade till min gammelmormors hus i Lörstrand där vi bor än idag.

Den röda markeringen är ungefär våran tomt, blå pricken är där jag sitter just nu (alltså under taket, inte på taket) och den svarta pricken är ungefär där mitt rum ligger...

När jag var liten skrek jag mycket, och älskade att jävlas med min älskade mamma (som jag gör än idag), när jag var ca 3 år tog mamma med mig till bondarv där jag för första gången fick sitta upp på en häst.

Efter det var jag fast, jag har ridit så länge jag kan minnas!

7-årig rätt så grovtjock Johanna på mina kusiners gamla shettis Dessie i Örebro.

Jag har ridit på världens mysigaste ridskola Järvsö Ryttargård ett bra tag, från ca 2006/2007 till idag, då jag fortfarande rider hos JRG

8 år

9 år

11 år

12 år

Våren 2010 började jag intressera mig för travsporten, vi kollade upp travskolor i närheten och hittade till den bästa som finns, nämligen travskolan på bollnästravet. Förra våren började jag i bronskursen tillsammans med en kompis med samma intresse för trav. Efter 10 gånger var kursen över, och det blev sommar, en sommar fylld med trav och nya kompisar. Istället för att åka på ridläger, åkte jag på travläger i bollnäs 3 dagar, de bästa 3 dagarna på hela sommaren ♥

Tack vare underbar Annelie och Michaela, har jag kunnat följa med på olika travtävlingar som hästskötare, t.ex Monté SM på Bergsåker travbana i Sundsvall, där Järvsöhästen Ivarsqvick vann.

Nu i början av hösten, i September drog travskolan igång igen, denna gång stod silverkursen på tur. Dock är det endast 2 gånger kvar innan vinteruppehåll, men till våren går jag Guldkursen, och sedan licenskurs så jag får tävla! I nuläget har jag och mamma en kallblodstravare på 4 år, som står hos Annelie, därhan bott hela sitt liv.

Han är underbar, våran lilla plutt. Han är knappt över ponnymått, senast mätt till 142 cm i mankhöjd. Eddi är otroligt personlig och känslig, och ibland hoppar han till när vi rider bara för att, dock försöker han alltid göra det bästa för sin ryttare ♥ Sedan den 1 September 2010 har mamma stått som ägare på den underbaraste hästen i universum, men första gången vi träffade honom var i Juni/Juli.

Den 24 augusti 2011 satt jag i bilen tillsammans med Michaela, Annelie, Gustav och Hjalmar påväg mot en ponny vi skulle låna i ca. 1 år, helt osedd, det enda vi visste var att ponnyn var ett russ. När vi väl var där tror jag att alla blev lika chockade av att se ponnyn, han var inte alls av något vi trodde! Utan bättre.... ♥ Jag tänkte mig en brun, ganska stor och muskolös ponny med mycket man på ca 7-15 år. Istället hittade vi en borkfärgad, liten fet ponny med eksem på 21 år, sjukt egentligen! Hugo II är rätt så jobbig att hålla på med, fast när han väl litar på en är han u n d e r b a r. Vi lånar honom som körponny till mig och Gustav, fast vi rider han ganska ofta också, dock är det mest jag som rider eftersom Gustav är lite smårädd sedan han ramlade av Märta och blev översprungen av henne. Hugo har blivit mycket finare sedan han kommit till oss, han hade rätt så långa hovar, var väldigt fet och hade riktigt ful eksem i man, svans och kropp. Numera har han finare hovar, har gått ner lite i vikt och eksemen syns inte lika väl (beror också på att sommaren är över).

Jappjapp, jag och Alma har bestämt oss för att börja blogga tillsammans igen, på samma blogg som förut! Fast då med ny design och alla andra inlägg är borta då det har blivit massa förändring sedan december förra året.

Headern är gjord av mig, och jag blev riktigt nöjd :D