Sofie slänger upp stalldörren och andas in den välkända doften, häst och läder.

-Hallå alla underbara varelser! säger hon och tänder lampan och går längst ner till höger där hennes egna D-ponnykorsning Generalen står i en box. Valacken gnäggar högt och ser glatt på Sofie. Hon öppnar boxdörren och leder ut Genne på stallgången och tar fram den stora ryktlådan. Sofie borstar noga valacken som numera skiner och sadlar och tränsar, snabbt men ändå noga och slänger på ett par benskydd på frambenen. -Idag rider vi ut va lilla gubben? säger Sofie och pussar Genne på mulen. Hon leder ut hästen och sitter smidigt upp och rider iväg in på en skogsstig. Det är fortfarande tidig morgon och daggen ligger kvar på gräset. Sofie ser något slingra runt längst stigen men hon bryr sig inte så mycket. Ekipaget skrittar lätt fram på stigen och kommer snart fram till ett litet skogsbryn där stigen delar sig i många mindre stigar, en mot sjön, en mot stan, en mot stallet igen och en ut mot en stor åker. Sofie funderar lite och väljer till sist åkerstigen, hon smackar på Genne som snabbt övergår till en lugn trav. Eter cirka 10 minuter breder sig en stor åker framför dom och Genne vinklar fram öronen och steppar på stället. -ja ja gubben, du ska få galoppera! skrattar Sofie och skänklar på valacken som hoppar fram i en lugn galopp runt omkring åkern och länger sakta på steget, ekipaget verkligen flyger fram. -Det märks att du har fullblod i dig! flinar Sofie och klappar Genne på halsen och drar lite i tyglarna och valacken saktar lugnt ner och glider ner i trav. När de fortsätter hem rider de in på en annan stig, med naturhinder. Sofie skänklar på Genne i galopp och de flyger över det första hindret, en tjock stock, nästa hinder, en nerfallen gran, Genne hoppar smidigt över och frustar. Hindret efter det, ett brett vattenfyllt dike, inga problem enligt Sofie, men Genne har andra planer. Han tvärstannar precis innan hindret, men sedan hoppar han över ändå, han landar i diket och tack vare ojämn mark snubblar Genne och ramlar omkull riktigt hårt. Sofie flyger av och slår i ett träd och blir medvetslös, men Genne klarar sig utan skador men blir skärrad och galopperar snabbt iväg från diket mot stallet igen med stigbyglarna fladdrandes och tyglarna som hänger över halsen. Genne blir tvungen att hoppa några hinder och vid sista hoppet ramlar tyglarna över huvudet och trasslar in sig i valackens högra framben och hästen går omkull ännu en gång, denna gång kommer han inte upp och hand högra framben ligger i en konstig vinkel. Plötsligt vaknar Sofie och blir orolig så hon inte längre ser Genne, hon springer fram längst stigen och hittar honom tillslut. Valacken ser ut att ha gett upp, han bara ligger på marken och flåsar. Sofie blir djupt chockad och springer tillbaka till stallet och hämtar Katta som äger stallet. När de kommer dit ger Katta Generalen en snabb blick och ringer först veterinären men informerar Sofie att Generalen troligen inte klarar sig. Sofie sjunker ihop bredvid sin älskade häst och gråter i hans man medan veterinären kommer och känner på Gennes ben och skakar på huvudet. -Jag har svårt att tro att han överlever, Jag blir nog tvungen att avliva honom på plats, Tyvärr..

Sofie skriker och springer ifrån veterinären, Katta och sin älskade Generalen. Hon springer hem och stänger in sig på sitt rum och slänger sig på sängen, men ridstövlar, stallkläderna och hjälmen och gråter, bara gråter tills det inte finns några tårar kvar längre. Telefonen ringer och Sofie svarar med darrig röst

-h-hallå?

-Det är Katta, svarar rösten in telefonen.

-Du måste komma till stallet genast, det är en order.

-Vad ska jag dit och göra när jag ändå är hästlös!? Ropar Sofie in i telefonen.

-Vem sa att du är hästlös? svarar Katta och lägger på. Sofie skyndar sig ut och springer mot stallet igen i hopp om att Generalen fortfarande lever. Katta möter henne på stallplanen och spänner ögonen i Sofie. -Generalen kan överleva med din hjälp, men det är krävande.. säger Katta snabbt.

-Jag gör vad som helst, bara Genne får leva! svarar Sofie och släpper ut ännu en tår.

-Följ med mig till djurkliniken så får du mer information där.

Sofie nickar och går emot Kattas bil och sätter sig i passagerarsätet och de rullar iväg mot kliniken, där möts de av en veterinär som följer dem bort till en stor sjukbox där Genne står med hängande huvud och gipsat framben.

-Han hade en  liten spricka i ett av de mindre benen i benet så de lyckades gipsa honom. förklarade veterinären. Sofie nickade gick in och kramade Genne hårt, när de väl varit så nära att mista varandra förstod Sofie hur mycket Genne egentligen betyder för henne, ALDRIG att det ska skiljas åt!

Sofie slänger upp stalldörren och andas in den välkända doften, häst och läder.

-Hallå alla underbara varelser! säger hon och tänder lampan och går längst ner till höger där hennes egna D-ponnykorsning Generalen står i en box. Valacken gnäggar högt och ser glatt på Sofie. Hon öppnar boxdörren och leder ut Genne på stallgången och tar fram den stora ryktlådan. Sofie borstar noga valacken som numera skiner och sadlar och tränsar, snabbt men ändå noga och slänger på ett par benskydd på frambenen. -Idag rider vi ut va lilla gubben? säger Sofie och pussar Genne på mulen. Hon leder ut hästen och sitter smidigt upp och rider iväg in på en skogsstig. Det är fortfarande tidig morgon och daggen ligger kvar på gräset. Sofie ser något slingra runt längst stigen men hon bryr sig inte så mycket. Ekipaget skrittar lätt fram på stigen och kommer snart fram till ett litet skogsbryn där stigen delar sig i många mindre stigar, en mot sjön, en mot stan, en mot stallet igen och en ut mot en stor åker. Sofie funderar lite och väljer till sist åkerstigen, hon smackar på Genne som snabbt övergår till en lugn trav. Eter cirka 10 minuter breder sig en stor åker framför dom och Genne vinklar fram öronen och steppar på stället. -ja ja gubben, du ska få galoppera! skrattar Sofie och skänklar på valacken som hoppar fram i en lugn galopp runt omkring åkern och länger sakta på steget, ekipaget verkligen flyger fram. -Det märks att du har fullblod i dig! flinar Sofie och klappar Genne på halsen och drar lite i tyglarna och valacken saktar lugnt ner och glider ner i trav. När de fortsätter hem rider de in på en annan stig, med naturhinder. Sofie skänklar på Genne i galopp och de flyger över det första hindret, en tjock stock, nästa hinder, en nerfallen gran, Genne hoppar smidigt över och frustar. Hindret efter det, ett brett vattenfyllt dike, inga problem enligt Sofie, men Genne har andra planer. Han tvärstannar precis innan hindret, men sedan hoppar han över ändå, han landar i diket och tack vare ojämn mark snubblar Genne och ramlar omkull riktigt hårt. Sofie flyger av och slår i ett träd och blir medvetslös, men Genne klarar sig utan skador men blir skärrad och galopperar snabbt iväg från diket mot stallet igen med stigbyglarna fladdrandes och tyglarna som hänger över halsen. Genne blir tvungen att hoppa några hinder och vid sista hoppet ramlar tyglarna över huvudet och trasslar in sig i valackens högra framben och hästen går omkull ännu en gång, denna gång kommer han inte upp och hand högra framben ligger i en konstig vinkel. Plötsligt vaknar Sofie och blir orolig så hon inte längre ser Genne, hon springer fram längst stigen och hittar honom tillslut. Valacken ser ut att ha gett upp, han bara ligger på marken och flåsar. Sofie blir djupt chockad och springer tillbaka till stallet och hämtar Katta som äger stallet. När de kommer dit ger Katta Generalen en snabb blick och ringer först veterinären men informerar Sofie att Generalen troligen inte klarar sig. Sofie sjunker ihop bredvid sin älskade häst och gråter i hans man medan veterinären kommer och känner på Gennes ben och skakar på huvudet. -Jag har svårt att tro att han överlever, Jag blir nog tvungen att avliva honom på plats, Tyvärr..

Sofie skriker och springer ifrån veterinären, Katta och sin älskade Generalen. Hon springer hem och stänger in sig på sitt rum och slänger sig på sängen, men ridstövlar, stallkläderna och hjälmen och gråter, bara gråter tills det inte finns några tårar kvar längre. Telefonen ringer och Sofie svarar med darrig röst

-h-hallå?

-Det är Katta, svarar rösten in telefonen.

-Du måste komma till stallet genast, det är en order.

-Vad ska jag dit och göra när jag ändå är hästlös!? Ropar Sofie in i telefonen.

-Vem sa att du är hästlös? svarar Katta och lägger på. Sofie skyndar sig ut och springer mot stallet igen i hopp om att Generalen fortfarande lever. Katta möter henne på stallplanen och spänner ögonen i Sofie. -Generalen kan överleva med din hjälp, men det är krävande.. säger Katta snabbt.

-Jag gör vad som helst, bara Genne får leva! svarar Sofie och släpper ut ännu en tår.

-Följ med mig till djurkliniken så får du mer information där.

Sofie nickar och går emot Kattas bil och sätter sig i passagerarsätet och de rullar iväg mot kliniken, där möts de av en veterinär som följer dem bort till en stor sjukbox där Genne står med hängande huvud och gipsat framben.

-Han hade en  liten spricka i ett av de mindre benen i benet så de lyckades gipsa honom. förklarade veterinären. Sofie nickade gick in och kramade Genne hårt, när de väl varit så nära att mista varandra förstod Sofie hur mycket Genne egentligen betyder för henne, ALDRIG att det ska skiljas åt!